Skärningspunkten befinner sig mellan
den strålande linjens gåtfulla väg
där tanken beskriver mystikens steg
genom mitt livsmembra
där färden aldrig avslutas
utan uppgår
mellan ljudet och luften
bärande tiden
utanför tiden
bundet i havet
där ebb möter flod
Månskäran upplöses sakta
Gryningen vaknar
Haven bär vågornas ömhet
Båten guppar nostalgiskt vid bryggan
Gräset ligger som en grön sammetsmatta
Blommorna står i färgrik prakt
Sanden fångar stegen med mjukhet
Mellan nuet, där och sedan
finns så mycket att utforska
Solen skrider över landskapet
Ingen skugga faller
Allting behagar
Här är gott att vara
Det öppna landskapet
vaggas i rymd
innesluten i solens värme
Bjuder på allt
som växer och frodas
Det som alltid säger ”ja”!
Mona Rosa



















